Precis hemkommen från min käraste.
Jag hatar de här första timmarna, det första dygnet, när man är utan den man håller kär. Det är helt olidligt. Ändå envisas jag med att ha ett jävla distansförhållande, vad är fel i min grönsakshjärna?

Och på tal om grönsakshjärna, så har jag nu sökt 8 kurser på högskolan i Halmstad, vad fan har jag gett mig in på alltså!
Olika psykologiska/socionomiska/pedagogiska och annat sånt där gott-för-hjärnan kurser.. Hurra!