Fining :*

Här sitter man och sliter som ett jävla djur. Både i skolan för några månader sedan. Och nu med alla tusen cv och annat jävla skit. Missar möten hit och dit
Sen kommer en jävel
som inte ens har gått ut gymnasiet
(eller ja, hon gick väl gymnasiet, men har verkligen inte poängen.)
och får ett så jävla bra jobb

Vart fan är världen påväg?

Mellan regnmolnen kan jag ana en liten sol
bara en liten liten solstråle av lycka
lycka på många olika håll
jag hoppas hoppas
att lyckan är påväg hit

Säg att det är så

Mellan regnmolnen kan jag ana en liten sol
bara en liten liten solstråle av lycka
lycka på många olika håll
jag hoppas hoppas
att lyckan är påväg hit

Säg att det är så

Jag förstår inte, varför regnar det? Ingen logik.
Idag blir det felli fika, och jag hoppas att saker och ting vänder nu.

Jag förstår inte varför saker och ting som man egentligen inte vill bry sig om, kan göra så fruktansvärt ont ibland.
Det är sommar, allt borde vara bra.
5 månader.
vad vet man, om kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva?

Studenten var najs.Men det var EN dag. Nu klassas jag som arbetslös och arbetssökande. Jag fick sitta på arbetsförmedlingen med alla andra nötter och folk från världens alla hörn. Sånna som knappt ens har gått ut gymnasiet med godkänt i samtliga ämnen. Vart är världen påväg? Vart är jag påväg?
Det känns lixom.. hopplöst. Hur svårt ska det vara? Ett fint jobb hade suttit jävligt bra. Men självklart hinner nån annan jävel före, som vanligt.
Nu ska jag ialla fall söka hundrajobb typ. Det måste ju finnas nånting nånstans, annars är jag körd, på riktigt denna gången.
Man har ju inte riktigt fattat att man inte går i skolan längre, skolan finns inte mer.

Äntligen kom den stora dagen. Den man aldrig trodde skulle komma, alla andra har tagit studenten men det kommer aldrig vara jag.
Och så satt vi där inne. Rektor Pär hade ett tal, som jag trodde att tårarna skulle spruta sönder av, men icke. Inte en enda tår. "ögat vibrerade lite när pär sa nåt om att han och sture älskar oss" citat felli, och jag kan inte mer än att hålla med. Lite vibrationer. Inte ens under mösspåtagningen kom en tår. Men det var skönt det.
Åren på sture har varit underbara, men jag hade aldrig velat gå om gymnasiet. Aldrig.
Visst är det skönt att få komma ut i livet, slippa skolan. Men sture kommer jag sakna som fan.

Jag kommer sakna att åka in tidigare till skolan för att sitta uppe på textilen och chill-sy.

jag kommer sakna att gå ner från textilen tio i elva för att klaga på skolmaten

jag kommer sakna alla våra gräl

jag kommer sakna tagget på måndagar inför helgens bravader.

Es06x är historia. Tack för finaste tiden i mitt liv, jag älskar delar av er <3

Jag måste bara säga att camp stureplan var det näst fetaste jag vart med om (högst upp på fet-listan står Peace and love-07)
Precis som en riktig festival, bara mer poliser och mindre musik. Men med en sjukommatvåa i handen och vackra vänner omkring sig kan inget bli fel.







Tack för dessa tre år Es06x. Jag älskar er. <3

Dagarna kommer och går, utan att egentligen ha någon betydelse eller sätta några större spår.
Modevisningen är förbi
Balen är förbi
Camp sture är förbi
snart kommer studenten
Jag vill inte skiljas från alla, från skolan. En del av mig vill bara springa ur medieteket och skrika fula sångner om hur bra vi är som äntligen gått ur skolan- vilken lycka. En annan del av mig vill fortsätta gå i skolan. Psykologi b på måndag morgon följt av religion b och konstfördjupning.

Jag vill bara leka lördagskväll hela veckan.

Mitt liv är mycket upptaget för tillfället, jag förstår itne ens varför. hehehehe
mamma skäller hej okej hejdå
jag fyller år om två dar tror jag
hejdå.