Äntligen kom den stora dagen. Den man aldrig trodde skulle komma, alla andra har tagit studenten men det kommer aldrig vara jag.
Och så satt vi där inne. Rektor Pär hade ett tal, som jag trodde att tårarna skulle spruta sönder av, men icke. Inte en enda tår. "ögat vibrerade lite när pär sa nåt om att han och sture älskar oss" citat felli, och jag kan inte mer än att hålla med. Lite vibrationer. Inte ens under mösspåtagningen kom en tår. Men det var skönt det.
Åren på sture har varit underbara, men jag hade aldrig velat gå om gymnasiet. Aldrig.
Visst är det skönt att få komma ut i livet, slippa skolan. Men sture kommer jag sakna som fan.

Jag kommer sakna att åka in tidigare till skolan för att sitta uppe på textilen och chill-sy.

jag kommer sakna att gå ner från textilen tio i elva för att klaga på skolmaten

jag kommer sakna alla våra gräl

jag kommer sakna tagget på måndagar inför helgens bravader.

Es06x är historia. Tack för finaste tiden i mitt liv, jag älskar delar av er <3