Studenten var najs.Men det var EN dag. Nu klassas jag som arbetslös och arbetssökande. Jag fick sitta på arbetsförmedlingen med alla andra nötter och folk från världens alla hörn. Sånna som knappt ens har gått ut gymnasiet med godkänt i samtliga ämnen. Vart är världen påväg? Vart är jag påväg?
Det känns lixom.. hopplöst. Hur svårt ska det vara? Ett fint jobb hade suttit jävligt bra. Men självklart hinner nån annan jävel före, som vanligt.
Nu ska jag ialla fall söka hundrajobb typ. Det måste ju finnas nånting nånstans, annars är jag körd, på riktigt denna gången.
Man har ju inte riktigt fattat att man inte går i skolan längre, skolan finns inte mer.