Hemtentan skrivs in i det sista, min hjärna har blivit bortrövad av det akademiska språket, mosad av svåra ord. Min lilla grönsakshjärna håller på att utvecklas. Frågan är, för jag nu en dialogmed mina medmänniskor, eller för jag en monolog, ett egocentriskt tal, en inre talan med mig själv?

Det blir till att gå upp tidigt som attan, det vill säga om några timmar, för att förtsätta på tentan. In i det sista, än en gång. Har jag sagt att jag längtar till fredag, då jag inte har föreläsning eller förhoppningsvis någon tenta att skriva på?