Alltså är så jäääävla trött
sov-trött, trött på livet och trött på att Amanda inte finns i närheten
fyller lixom livet med dagar
och saknar henne så jag håller på att spricka.
(förövrigt har jag haft en rolig helg
fram tills söndagen, tröööööött tjejaa)

hela februari har vart helt fucked up.
För ett år sedan var jag fortfarande lyckligaste tjejen i världen
för jag hade dig fortfarande
de sista timmarna, minuterna, sekunderna
och sen rasade hela min värld.
Vet inte hur lång tid det tog innan jag slutade vakna och planera min dag efter stallet
innan jag insåg att det ska jag inte göra längre
för du är inte där längre.
eller som när man kommer upp till stallet för en gångs skull
och ser din tomma hage, dina mathinkar, din box, där du skulle gått, där du skulle väntat på mig
men du är inte där
Det är sjukt hur livet kan hänga på en tråd sådär
och hur saker och ting man levde för, andades för
som jag idag har gett upp och inte betyder ett dugg för mig längre.

Jag saknar dig min bästa vän
och jag hade kunnat göra allt för att få tillbaka dig.

Finnar i all dess ära
jag tänkte utbringa ett inlägg enbart om F I N N A R
alltså dessa små gula saker som poppar upp varstans på huden,
inte finnar som i folk med finskt påbrå
(vilket är l i t e hetare än de gula hud-finnarna)

Hursomhaver så håller jag på att få en i nacken
och jag vet fan inte vad som är värst-