Jag tror jag har gått och blivit skolsjuk på senare dar. Jag vet inte vad det är, men det känns som någon släng av någon feber relaterad sjukdom. Skol-sjukan tror jag den kallas.
jag sa härom dagen till min pojkvän att jag ville gå ett år till på skolan. Men just nu vill jag bara därifrån. Jag blir deprimerad. Jag tror att jag tänker för mycket för vad som är bra för mitt eget bästa.
Slutsatser jag dragit:
kan ses som en vägg av text.

• Man lever nu, fast man pluggar. Då kan man säga att man inte lever, för det finns alltid tusen andra grejer man kan göra istället för att sitta vid datan (plugga, skissa på kollektionen, städa m.m)
  Sen ska man jobba så att man har råd att bo, äta, festa, ha en älskare m.m sen går man i pension. Men när ska man hinna leva då?
• Finns kärlek, eller är det bara en illusion för att livet ska se vackrare ut? Jag menar, allt man gör är att se snyggare ut än någon annan, i rädsla om att bli lämnad ensam kvar.
• Och vad ska man göra om man inte hittar någon att dela livet med? Nu har jag ju min pojke som jag älskar över allt annat, men gör han likadant? Eller är det bara jag som tänker för mycket? (Relaterat till tanken ovan) Ska man ta hem en thailändare? Sånt kan jag ju inte göra, jag menar det är bara patetiska gubbar som gör så.

+ tusen andra tankar. Ska jag sluta tänka och prata mer kanske?

Imorgon är det fest. Inte deppa.