Människor är verkligen bland det svåraste att umgås med. Minsta lilla felsägelse och man blir totalt mördad, kvarlämnad med sina inälvor utrivna. Fast inte fysiskt, utan psykiskt. Jag begriper mig bara inte på folk som är arga hela tiden, LIVET ÄR FÖR KORT! VAR GLAD! Du kommer ångra dig i graven annars.
"alla människor är lika mycket värda! Alla måste få se ut hur de vill!" Blabla, massa tomma löften, ni uppfyller inte ens de kraven själva.
Och nu ska jag plugga filosofi i min säng och vara glad över.. Ingenting. Jag ska bara vara glad. Sådetså.