Jag tror jag har blivit sjuk,
eller nåt fel är det väl på mig ändå.
Men jag tror jag kommit över dig
faktiskt. Äntligen.
Du är helt borta från mina tankar,
och kanske har det med att göra att jag funnit nåt annat.
Men vem bryr sig, även om det inte går hem? Det är över, äntligen.

Jag förrådde dock mig själv, lovade att jag aldrig mer skulle tillägna dig tid.
Men jag var bara tvungen att säga det,
och det känns så jävla befriande.