Aldrig kan man ju vara riktigt glad över saker och ting.
Imorgon kommer jag fatta mitt hittills svåraste beslut, och åka iväg med min älskade Smulan till veterinären och låta henne somna in.

Hon har  ju alltid funnits där, sedan jag var 3 år och klädde henne i dockkläder. Sexton år, vart tar tiden vägen?
Jag hatar dethär.. det hade varit så mycket bättre om hon bara somnat in, att hon själv valde när hennes liv skulle vara över. Vem är jag, som har rätt att styra över en annan individs liv?