Alltså är så jäääävla trött
sov-trött, trött på livet och trött på att Amanda inte finns i närheten
fyller lixom livet med dagar
och saknar henne så jag håller på att spricka.
(förövrigt har jag haft en rolig helg
fram tills söndagen, tröööööött tjejaa)

hela februari har vart helt fucked up.
För ett år sedan var jag fortfarande lyckligaste tjejen i världen
för jag hade dig fortfarande
de sista timmarna, minuterna, sekunderna
och sen rasade hela min värld.
Vet inte hur lång tid det tog innan jag slutade vakna och planera min dag efter stallet
innan jag insåg att det ska jag inte göra längre
för du är inte där längre.
eller som när man kommer upp till stallet för en gångs skull
och ser din tomma hage, dina mathinkar, din box, där du skulle gått, där du skulle väntat på mig
men du är inte där
Det är sjukt hur livet kan hänga på en tråd sådär
och hur saker och ting man levde för, andades för
som jag idag har gett upp och inte betyder ett dugg för mig längre.

Jag saknar dig min bästa vän
och jag hade kunnat göra allt för att få tillbaka dig.

Igår
skulle vi firat 10 år tillsammans
men den dagen kom aldrig
för du var inte här. du är inte här
och jag kan fortfarande inte fatta att du inte kommer tillbaka
att jag ska vara utan dig resten av mitt liv

den bästa kille jag någonsin träffat
som alltid fick mig att le
och gav mig en anledning till att orka med tonåren
och livet över lag. Det var du, min finaste.
aldrig en dålig dag med dig, aldrig.
Den enda mannen som aldrig någonsin sårat mig eller svikit mig
min lilla älskling

Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick

Och i vårt land så får man inte vara för mer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

Min lilla pajk,
jag saknar dig mer än någonsin
om det nu är möjligt.
Nu när jag går igenom det mest jävliga som finns
så är det ännu jävligare att inte ha dig vid min sida
livet är inte rättvist.
Det är fan inte rättvist någonstans.

har hänt så mycket i mitt liv nu
de senaste dagarna, veckorna, månaderna
jag hinner inte med, orkar inte med.
Åker en sväng upp till Stockholm i början på december.
Behöver ett break från vardagen här
livet blir inte alltid som man tänkt sig,
eller..
det blir aldrig som man tänkt sig.
Ändå blir man lika förvånad varje gång,
när det inte går som man trodde.

Kan ju säga
att livet är förjävligt just nu.
Eller
rättare sagt
folk är förjävliga.
Det blir pepptalk med Amanda varje dag nu,
saknar henne mer än någosin
och det känns skönt att hon finally haffat norskt nummer
så man kan samtala lite när allt går emot.

DESSUTOM
har min mobil lagt av igen.
Och raderat alla nummer
IGEN.
På torsdag blir det att köpa en ny
FÖR DET ÄR DET FAN VÄRT

ojojoj vad livet kan vandra upp och ner

Ibland
blir inte livet
riktigt som man tänkt sig
fast men inte tänkte åt någon riktning
så blir livet inte som man tänkt sig.
Och det är ju jävligt skumt egentligen.
Men så är det.
Livet.

Nej.
Jag tar tillbaka det.
Jag ångrar allt.

Livet är kort
Förlåt snabbt
Bryt reglerna
Kyss långsamt
Älska innerligt
Skratta okontrollerat
Och ångra aldrig någonsin
något som en gång fick dig att le.

Fortsätt 
när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt 
som ett höstlöv i vårens första flod

Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, 
fortsätt

När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen

ALLTSÅ
jag är sjuk
HELT INSANE SJUK
kan inte andas eller hålla upp ögonen
tröstäter äpple och får andnöd på köpet

Det finns inga ord
på dethär jävla språket
Jag har inga ord för att vi
andas
tänker
känner samma sak.

Det är så många som aldrig sagt nej
och som aldrig kommer få en chans
Så många här som aldrig såg mig
Och jag vet att jag har haft tur som få

men
vi kände samma sak.

idag ska vi hämta askan.

I natt har jag äntligen kunnat sova.
Det var ett tag sedan jag kunde det,
mardrömmar och ångesten jagar mig,
säger att allt som hände var mitt fel
att jag kunde gjort något åt det
och att han inte var sjuk alls,
fast jag vet att han höll på att dö av smärtor.
Försöker verkligen se livet från den ljusa sidan
men det är svårt just nu.

 

Vissa dagar är värre än andra
och jag antar
att det kommer vara så
ganska länge framöver.

Har nu suttit och kollat på hästnet.se
omkring en timme
men det finns ingen i samma kategori som du.
Ingen.
Jag gillar dessutom inte folk som säger
"Så nu har du ingen häst längre?"
JO DET HAR JAG.
Han finns inte fysiskt bara.

Tack,
alla mina underbara vänner som har stöttat mig i min sorg,
och hör av er hela tiden för att sända mig era tankar.
Det har verkligen hjälpt mig i allt det svåra och jobbiga
Ger mig bevis på vilka som verkligen är mina vänner,
och det känns verkligen fint att jag har så många som bryr sig.
Just nu är det tungt,
försöker hålla huvudet uppe
men det är svårt.