Ikväll hörs vi för sista gången för att sedan ta ett uppehåll på en månad.

Åh.
Hur ska man säga? Är allting slut nu? Över?
En av de värsta nätterma i mitt liv, och inte fan kunde man sova heller.
och i morse snubblade jag över alla minnerna från när du var här förra helgen. Det första jag såg var ditt armband du hade glömt på mitt nattduksbord. Det andra var cola flaskan som vi drack i helgen. Det tredje var ett fotografi från när vi träffades första gången.
Jag kommer ändå sakna allt med oss. Örebro och vårat gäng. Cicci, Nicklas, Jakob, Mattias.

Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad jag inte vill.




Men jag antar att this is life. Och tack för allt.

Som alla vet har jag ett otroligt intressant liv.
Mest bitterness.
Men nu har även en slags tomhet och ångest tagit plats bredvid bitterfittan. Jag tror jag håller på att förlora nånting som står mig mycket nära.
Och det är så jobbigt att tänka på det hela, eller på hur framtiden kommer se ut och allting runt omkring som kommer gå förlorat.

Men nu är det snart helg och då ska man väl vara glad? Jag har planerat hela veckan att jag ska göra popcorn och gnoffsa med dem tills jag somnar i min säng, eller soffa. Jag får välja själv. Och eftersom jag ligger enormt mycket efter  i mitt kära projekt arbete, så kommer jag nog ägna halva helgen åt att försöka sy lite. Kanske skulle  man åka en sväng till kittys? vore mysigt. :)

Dagen till ära hade det ju faktiskt kunnat regnat. För en gångs skull ber vi om regn, för att slippa springa runt på Halmstads gator och kolla på konstverk, försöka sätta in konstnärerna i ett sammanhang och förtrola konsten med vacker poesi.
Naeh.
Inte ett dugg regn, inte ens lite regn.

Jag och min finska väninna Jaana har ett konstverk som heter "förankrad farkost", som ligger nere vid nissan.
SÅ nu väntar jag i min ensamhet på lite sällskap av andra textilare. Jag tror vi ska tillbe en regngud en liten sekund. Regna bara idag.

HERREGUD VAD HÄRLIGT!

Jag vaknade imorse, knappt utvilad. Tre människor hade under nattens gång terroriserat mig med sms. En av de slutade ju aldrig heller. Det sista smset landade i min inkorg 5.08 i morse.
Och väl på bussen skulle jag läsa igenom frågor och svar lite extra, då kommer min kära vän och granne Rasmus Ivansson. Jag fick ju snackat lite med honom, men sedan var jag tvungen att läsaigenom alla 43 frågor.

Psykologin var ju ett sömnpiller som vanligt, inget illa ment- jag älskar psykologi. Men ibland blir edt för mycket av det goda. Det enda som rörde sig i huvudet var det där sista jävla filosofi provet. Min sista lektion, skulle jag klara provet? Kommer jag få sitta kvar nästa tisdag 15.30 när jag slutar 10.30?

Det var med en stor klump i magen jag satt och väntade på filosofiprovet. Nervöst och jävligt glömde jag ju typ hälften, jag jag lyckades på något vis kompromissa ihop några egna svar, tror jag.
Det enda jag önskar just nu, är att jag fick G på det provet, att jag slipper läsa in alla frågor och svar igen. Att jag för all framtid slipper filosofin!

Utgång igår, först förfest hemma hos Therese och sedan ut på Asian och valentine. Mycket oförutsägbart, valentine är vår favorit. <3
En ganska mysig afton, vi började med sanning eller konka - den elaka verisionen och när den var klart så tog vi fram den snälla versionen. Och som alltid så blir min klass sentimental då vi fått i oss för mycket vin/passoa/öl/vodka och börjar prata om våra bekymmer, de som gömmer sig under ytan och aldrig vågar komma fram vid nyktert tillstånd.

Ute på Asian mötte jag och kitty två kära vänner som vi gick vidare till valentine för att shakin' shakin' on the dance floor. Vi dansade och hade en sjukt najs kväll, och jag kan säga att jag mår mycket dåligt idag. Det betyder att kvällen igår var lyckad, tror jag. Mina fötter kommer nog aldrig mer bli vad de har varit, jag har brutalt ont ^^