timmarna bara går, blir till dagar, blir till veckor, till månader, till kvartal.
Det känns lixom som att man inte hinner leva, förrens man ser tillbaka och insåg att man faktiskt levde, utan att man la märke till det.

Nu ska jag ialla fall plugga, så att jag inte märker att jag lever, vare sig nu eller senare när jag tänker tillbaka på det, så peppat det låter.